Teater, musik och kultur.
Det var en gång en regering i det långa landet falukorv där världen inbillade sig att allt var riktigt och redigt men all inbillning till trots leder tröga moderata och dumma liberala män landent mot ruin med idioti och fula knep som leder orediga otänkande medborgare vilse i ekonomins djungel där verkliga varaktiga villfarelser består. Varför får blandade virriga politiker spela teater i en pjäs på en teater i Uppsala där rastagudarna rockar haket med lustiga luriga blommor i spliffen som röker ut tälten bland bajamajorna på fälten runt scenen.
Varför bryr sig Mona inte?
Men klarast spelar den nymf som spelar trots att hon är ung nog att lämna kvarnen åt pundarna och alkisarna som inte bryr sig det livet som finns mitt bland oss där ingen ser det eller ens känner sig delaktiga i allt som händer bland vackra mäniskor som flyger runt omkring bland blomblad som virvlar omkring i luften när bröder blir sentimentala av hundens virvlar i levern när basfinken kvitrar bland löven.
Puck röker mer än oberon innan vacker gryning utan ljus som pulserar med musiken där ingen ser vad som händer när alla blir förvirrade av röken från den vansinniga blomman som bolmar runt allt som inte syns i direksändning från livet som forsar fram mellan raderna av uråldriga texter som fortfarande har bäring bland vanliga dödliga i morgondagens förljugna verklighet som susar mellan öronen på ögonens tjänare som dansar genom natten på daggvåta ängar.
Varför?
Nonsens! sa Wittgenstein.
Varför bryr sig Mona inte?
Men klarast spelar den nymf som spelar trots att hon är ung nog att lämna kvarnen åt pundarna och alkisarna som inte bryr sig det livet som finns mitt bland oss där ingen ser det eller ens känner sig delaktiga i allt som händer bland vackra mäniskor som flyger runt omkring bland blomblad som virvlar omkring i luften när bröder blir sentimentala av hundens virvlar i levern när basfinken kvitrar bland löven.
Puck röker mer än oberon innan vacker gryning utan ljus som pulserar med musiken där ingen ser vad som händer när alla blir förvirrade av röken från den vansinniga blomman som bolmar runt allt som inte syns i direksändning från livet som forsar fram mellan raderna av uråldriga texter som fortfarande har bäring bland vanliga dödliga i morgondagens förljugna verklighet som susar mellan öronen på ögonens tjänare som dansar genom natten på daggvåta ängar.
Varför?
Nonsens! sa Wittgenstein.
Kommentarer
Trackback
