Markov av ingen rubrik

Om jag ens läser det är hungrig och paddkastning till i motsats till någon annanstans. Jag skriver om det hjälper inte den röda tråden som inte ens läser och är lätt att skriva en själsbefriad form på och skriver vet mer grammatiskt än den som ser men ändå tror sig på centralen vid perrongen men har mat i skapandet frångås till den bruna står still till att producera mycket text växer för lätt att producera mycket text utan slut tom på en plånbok när bjudluncher har tillräckligt stora julgran som inte vet jag skriver man inte tittar? Den som läser tänker mer än innehållsmässigt och här utan strängar spelad av den behöver till tonerna från mitt författarskaps centrala källa. Varför kan man fryser och struktur. Mina tankar är så gott jag nog knappast om det bara skriver och skriver och struktur. Mina tankar är lätt att slippa besväras av jagande, vilsna bantande och leva fritt, tills det är helt försvunnit ur sikte och trött. Varför jag kan aldrig finna den kunnige musiker som vem jag inte ska bli ren från godis, tyder på ett evigt bekymmer. Vem som skriver? Jag skriver fritt så länge man fryser och helt försvunnit ur sikte och guldfebrigt önsketänkande för lätt att orka läsa mina försök. Blir man kan vi är mitt element men jag inte hittar sina tåg som är bidragsbetingande enligt nya och idealistisk så gott jag inte ska ha plånboken i flaskan utan vare sig själv och se till mig själv som.


Korv med bröd

Rotmos!

RSS 2.0