Artificiellt leende

Den som ler kanske låtsas som om hon är glad men döljer att den som sover i dåliga lakan på glömda platser mellan husen som skiner utan lyster och de gamla och o så trötta klyschor som paraderar varje morgon på löpsedlarnas glamorösa förstaplatser utan verklig ära får nöjja sig med dunkla dagar utan ro vid den första av klinikens gråa entreer där alla de trasig förgäves står i kö för att finna den förlorade andens bitande kalla sommarkappa strimlad och ströd i den rosenrabatt där blommor aldrig bliva knoppar åter efter långa långa dagar utan ände som radas efter varandra likt likbleka törstande syndare oskyldigt på kö till systembolaget en söndagmorgon innan högmässan, den som hålls på urdu dagen till ära, nu när han är kommen, herr Omar som filar på sin säljteknik men inte får några mattor sålda idag heller, hantverkets förträfflighet till trots.

Tveksamma känslor kantar återtåget.

RSS 2.0