Bill, Bull & Wittgenstein

Skriva skriva och skriva. Den blå lampan går till affären för att handla häst. Hästen bor i skogen bakom affären där den säljs med sås och allt som hör till den trevliga tillfällighet som gömmer sig i havets djup under bryggans hängmatta. Djungeln lockar lamporna från soffbord och hyllor i tusental. Dragningskraften går inte att motstå för de stackars liven som knappt vet vart de är på väg men trots detta är de oroliga och nervösa och handgemäng uppstår ibland när de samlats i för stora grupper för att komma över broarnas smala band över havets blanka vatten. Fiskarna var väldigt konfunderade av denna oviktiga betendeförändring bland stadens belysningsdetaljer men de har svårt att fundera över något en längre tid så det spelade ingen roll.

Helt oberoende av lampors lämmeltåg och tvungna migration finns det annat som går att skriva om men som ändå aldrig blir skrivet.

Att bruka citrin dock ej flyga grus har inte jumper kunde lämpligt något mot oro på Q. Rom slingrar tursamt under vattnet Wittgensteins xenon yxskaft zinger åra ödla ängel.

Etervågor genom kluriga vägar under konstiga krafters marknad strömmar vildsint omedvetet om dumma lampors villiga hädanfärd, sa Bill.

Djungelns alla fräknar kommer knasiga lampor till mötes över frusna sjöar med döda fiskar, sa Bull.

Vem kan veta vad någon menar med vad den säger, eller skirver för den delen, sa Wittgenstein.