kontraluring
Egentligen skriver bill bull och wittgenstein om inget och allt men med helt ologisk logik skrives idag den första april om allt och inget. Jag är faktiskt polis trots att min pappa är polis. När ingen vill vara bra vem är då dålig men medveten om sin ofullkomlighet trots välformulerade dumrim från sverige upprapade av skickliga rappare i min dators högtalare fildelningslagar och magisk övervakning till trots. Jag vinnner min frihet med eftergifter åt det onda medan goda krafter sover sött och drömmer om det fina mänskliga sinne som alla älskar och ingen har sett. Den gode sover sött och drömmer om ängar medan den onde aldrig sover och aldrig verkar för någon annan än den onde trots onskas abstrakta status och filosofiska obefintlighet.
Om man säger sig vilja motverka en informationsväg, ett medium, kan man då använda denna informationsväg för att motverka och slutligen nedgöra sin fiende. Den självcentrerade bloggen ska alltså i tidens ände förgöra den självcentrerade bloggen om det så är det sista den gör. De vise betvivlar denna utveckling så till den milda grad att även de startar blogg och kommenterar alldagliga skeenden som om de voro ens märkbara i den eviga skrivarens historia som löper sida över sida och hyllmeter överhyllmeter i det bortglömda biblioteket ingenstans.
Den tredje generatinen av den andra stiftelsen röner stora framgångar mot den femtegenerationen av den tredje stiftelsen som inte finns. Lyckan är alltid försvunnen vid gryningsljus och åter så osmakligt fullbordat tom. Den gamle som sover han vet men säger inget.
Genom dumrim och cykler oändliga rinner sanningen bort likt säd bland sanden trots mången förvånad väktares trotsiga och ihärdiga belägenhet att trotsa den rådande ordning som råder. De låter baggen krumbukta i hage med testosteronstinn vakt vid sin sida dansande dagen lång och natten lång. De dansar så vakert de galna två, eller tre, då månen lyser så mörkt bakom molnen. Den som jag det sanna skall alltid finna att bakor tagit dess plats på himlaskivan där stjärnorna sitter så stilla att man tror de är döda.
Suset från servern i hörnet bakom bordet där den står slår duster av illusion i de glasklara ögon som inte ser den böljande dimma som stiger genom fantasin på den overksamma synnerv som sover likt guldlock i björnanas sängar. Den andra han slukar så villigt den tredje som inte fick tala trots demokrati. De båda är slavar till galna monarker som inte kan bida sin tid trots hästpolo som slutar med bådas förtret vid ett ovavgjort resultat.
Här bör inflikas att den skrivande skrivaren inte vet något alls om hästpolo och bara skriver.
Den som skriver bör skriva med lust och med nöd för den onödaga skrivaren skriver med mig. Varför den onödinga skrivaren skriver lär vi aldrig få veta trots att mången har sökt den sanning som flyr vid tankens beröring likt nytappat öl. Ölet det flödar i norr och i söder alla det dricker med måttligt begag då det kommer från sverige med konstig stavning och feg nationalhymn.
Om man säger sig vilja motverka en informationsväg, ett medium, kan man då använda denna informationsväg för att motverka och slutligen nedgöra sin fiende. Den självcentrerade bloggen ska alltså i tidens ände förgöra den självcentrerade bloggen om det så är det sista den gör. De vise betvivlar denna utveckling så till den milda grad att även de startar blogg och kommenterar alldagliga skeenden som om de voro ens märkbara i den eviga skrivarens historia som löper sida över sida och hyllmeter överhyllmeter i det bortglömda biblioteket ingenstans.
Den tredje generatinen av den andra stiftelsen röner stora framgångar mot den femtegenerationen av den tredje stiftelsen som inte finns. Lyckan är alltid försvunnen vid gryningsljus och åter så osmakligt fullbordat tom. Den gamle som sover han vet men säger inget.
Genom dumrim och cykler oändliga rinner sanningen bort likt säd bland sanden trots mången förvånad väktares trotsiga och ihärdiga belägenhet att trotsa den rådande ordning som råder. De låter baggen krumbukta i hage med testosteronstinn vakt vid sin sida dansande dagen lång och natten lång. De dansar så vakert de galna två, eller tre, då månen lyser så mörkt bakom molnen. Den som jag det sanna skall alltid finna att bakor tagit dess plats på himlaskivan där stjärnorna sitter så stilla att man tror de är döda.
Suset från servern i hörnet bakom bordet där den står slår duster av illusion i de glasklara ögon som inte ser den böljande dimma som stiger genom fantasin på den overksamma synnerv som sover likt guldlock i björnanas sängar. Den andra han slukar så villigt den tredje som inte fick tala trots demokrati. De båda är slavar till galna monarker som inte kan bida sin tid trots hästpolo som slutar med bådas förtret vid ett ovavgjort resultat.
Här bör inflikas att den skrivande skrivaren inte vet något alls om hästpolo och bara skriver.
Den som skriver bör skriva med lust och med nöd för den onödaga skrivaren skriver med mig. Varför den onödinga skrivaren skriver lär vi aldrig få veta trots att mången har sökt den sanning som flyr vid tankens beröring likt nytappat öl. Ölet det flödar i norr och i söder alla det dricker med måttligt begag då det kommer från sverige med konstig stavning och feg nationalhymn.
Kommentarer
Trackback
